اللهجات الصينية

(تم التحويل من Varieties of Chinese)
الصينية
Geographic
distribution
Linguistic classificationالصينية-التبتية
Subdivisions
ISO 639-2 / 5zhx
Map of sinitic languages cropped-en.svg
الفروع الرئيسية للغة الصينية

الصينية (hànyǔ 汉语/漢語 أو zhōngguóhuà 中国话/中國話) تضم عدة لغات محلية تنويعات تُجمع أحياناً معاً كلهجات صينية، الرئيسية منهن هن مندرين، وو، يوى، ومين. وأولئك لسن مفهومات لبعضهن البعض، بل أن العديد من التنويعات الإقليمية (خصوصاً مين) يتكونّ، أنفسهن، من عدد من التنويعات الفرعية غير المفهومة لبعضهن البعض. ونتيجة لذلك، فأغلبية علماء اللغويات عادة ما يشيرون إلى أولئك المسميات "تنويعات" كلغات منفصلة. إلا أنه لأسباب عقائدية وسياسية، معظم الناطقين بالصينية وعلماء اللغويات الصينيين يرونهن تنويعات من لغة صينية واحدة، ويشيرون إليهن كـلهجات، التي يعتبرونها المناظر اللغوي للمصطلحات الصينية هوا 话، يو 語، و فانگ‌يان 方言. المصطلح الجديد topolect صيـِغ كترجمة أكثر حَرفية لـفانگ‌يان لتفادي الدلالات الضمنية للمصطلح "dialect لهجة" (التي تقترح في استخدامها المعتاد في اللغة الإنگليزية تنويعات تفهم بعضها البعض من لغة واحدة), وتميز بشكل أوضح بين "تنويعات رئيسية" (لغات منفصلة، في الاصطلاح الغربي) و "تنويعات طفيفة" (لهجات لغة واحدة). إلا أن هذه المقالة ستستخدم المصطلح العام "تنويعة".

يميز الشعب الصيني بشدة بين اللغة المكتوبة (文، پن‌ين: wén) واللغة المنطوقة (语/語 ). ونتيجة لذلك فالمصطلحان ژونگ‌وِن (中文) و هان‌يو (汉语/漢語) في الصينية يُترجَمان في العربية كـ "صينية". فداخل الصين، تشيع رؤية أن تلك التنويعات تتميزن فقط في الصيغ المنطوقة، وأن اللغة المكتوبة مشتركة في ارجاء البلد، بالرغم من عدم صحة ذلك.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

التصنيف


مجموعات اللهجات

التصنيف العلمي للصينية إلى لهجات إقليمية مختلفة هو أمر حديث جداً. أول تلك المجهودات قام بها فانگ-كـُوِيْ لي في 1937، الذي شكـَّل، بتعديلات طفيفة لاحقة، الأساس المقبول عموماً حالياً لمجموعات اللهجات السبع:[1][2]

تصنيف حسب المحتد
الصينية

با-شو

مين

 مين بـِيْ 

Min Bei

Shaojiang

Min Dong

Min Zhong

Hokkien

Teochew

 Qiongwen 

Leizhou

Hainanese

Puxian

 الصينية الوسطى 

 گوان 

Jin

 مندرين 

الصينية الفصحى

مندرين بـِيْ‌جينگ

مندرين شمالية شرقية

مندرين جنوبية غربية

Jiaoliao Mandarin

Zhongyuan Mandarin

Jilu Mandarin

Jianghuai Mandarin

Lanyin Mandarin

Dungan

 ?

هوي‌ژو

 وو 

Oujiang

Taihu

Taizhou

Wuzhou

Chuqu

Xuanzhou

 شيانگ 

شيانگ الحديثة

شيانگ القديمة

Gan

هاكـّا

پينگ‌هوا

 يوى 

 يوى‌هاي 

الكانتونية

تانكا

Sanyi

Zhongshan

Taishanese

Luoguang

Guinan

Gaoyang

? Tuhua

  • مندرين (أيضاً الشمالية): هذه المجموعة من اللهجات تُستخدم في شمال وجنوب غرب الصين، وتُشكل أكبر لغة منطوقة في الصين. Standard Chinese, called Putonghua or Guoyu in Chinese, which is often also translated as "Mandarin" or simply "Chinese", belongs to this group. It is the official spoken language of the People's Republic of China, and one of the official languages of Singapore. Mandarin Chinese is also the official language of the جمهورية الصين governing Taiwan, although there are minor differences in this standard from the form standardized in the PRC.[3] In addition, the لغة دونگان is a Mandarin dialect spoken in Kyrgyzstan, though written in the Cyrillic script as a result of Soviet rule.
  • وو: المستخدمة في مقاطعات Jiangsu and Zhejiang, and the municipality of Shanghai. Wu includes Shanghai dialect, sometimes taken as the representative of all Wu dialects. Wu's subgroups are extremely diverse, especially in the mountainous regions of Zhejiang and eastern Anhui. The group possibly comprises hundreds of distinct spoken forms which are not mutually intelligible. Wu is notable among Chinese dialects in having kept "voiced" (actually slack voiced) initials, such as /b̥/, /d̥/, /ɡ̊/, /z̥/, /v̥/, /d̥ʑ̊/, /ʑ̊/ etc.
  • يوى: المستخدمة في Guangdong, گوانگ‌شي, هونگ كونگ، مكاو, parts of Southeast Asia and by Overseas Chinese with an ancestry tracing back to the Guangdong region. The term "Cantonese" is sometimes used for all the Yue dialects, including Taishanese, or specifically the Canton dialect of Guangzhou and Hong Kong. Not all varieties of Yue are mutually intelligible. Yue retains the full complement of Middle Chinese word-final consonants (p, t, k, m, n, ng), and has a well-developed inventory of tones.
  • لغات مين: المستخدمة في فوجيان، تايوان، وأجزاء من جنوب شرق آسيا خصوصاً ماليزيا، الفلپين، وسنغافورة، وبين الصينيين وراء البحار المنحدرين من فوجيان وتايوان، خصوصاً وبشكل غالب في مدينة نيويورك في الولايات المتحدة. The largest Min language is Hokkien, which is spoken in Southern فوجيان, Taiwan, and by many Chinese in Southeast Asia and includes the Taiwanese, and Amoy dialects amongst others. Min is the only branch of Chinese that cannot be directly derived from Middle Chinese. It is also the most diverse, divided into seven subgroups defined on the basis of relative mutual intelligibility: Min Nan (which includes Hokkien and Teochew), Min Dong (which includes the Fuzhou dialect), Min Bei, Min Zhong, Pu Xian, Qiong Wen, and Shao Jiang.
  • شيانگ (هونانية): spoken in هونان. Xiang is usually divided into the "old" and "new" dialects, with the new dialects being significantly influenced by Mandarin.[4]
  • هاكـّا: spoken by the Hakka people, a sub-group of the Han Chinese, in several provinces across southern China، في تايوان, and in parts of جنوب شرق آسيا such as Malaysia and Singapore. The term "Hakka" itself translates as "guest families", and many Hakka people consider themselves to be descended from Song-era and later refugees from North China, although their genetic origin is still disputed. Hakka has kept many features of northern Middle Chinese that have been lost in the North. It also has a full complement of nasal endings, -m -n -ŋ and occlusive endings -p -t -k, maintaining the four categories of tonal types, with splitting in the ping and ru tones, giving six tones. Some dialects of Hakka have seven tones, due to splitting in the qu tone. One of the distinguishing features of Hakka phonology is that Middle Chinese voiced initials are transformed into Hakka voiceless aspirated initials.
  • گان: المستخدمة في جيانگ‌شي. في الماضي، كانت يُعتقد أنها وثيقة الصلة بلهجات هاكـّا، because of the way Middle Chinese voiced initials have become voiceless aspirated initials, as in Hakka, and were hence called by the umbrella term "Hakka-Gan dialects".[5]

أطلس لغات الصين (1987) يتبع تصنيف لي رونگ، الذي يميز أيضاً ثلاث مجموعات اضافية:[6][7]

Some varieties remain unclassified. These include:[8]

ويضيف برادلي (2007) فرعاً جنوبياً غربياً قديماً للصينية يتكون من Pinghua, Waxianghua، وCaijia.

با-شو، في سيچوان، كانت أحد أكثر التنويعات ابتعادا عن الصينية. إلا أنها حل محلها المندرين الجنوبية الغربية في عهد أسرة منگ.

العلاقات بين المجموعات

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

التشابه الكمي

التصنيفات المحلية

Phonology

Tones

Tonal categories and pitch contours in colloquial layers
Middle Chinese tone level rising departing entering
Middle Chinese initial vl. n. vd. vl. n. vd. vl. n. vd. vl. n. vd.
جين[9] تاي‌يوان 1 ˩ 3 ˥˧ 5 ˥ 7 ˨˩ 8 ˥˦
مندرين[9] شي‌آن 1 ˧˩ 2 ˨˦ 3 ˦˨ 5 ˥ 1 2
بـِيْ‌جينگ 1 ˥ 2 ˧˥ 3 ˨˩˦ 5 ˥˩ irr. 5 2
يانگ‌ژو 1 ˨˩ 2 ˧˥ 3 ˧˩ 5 ˥ 7 ˦
گان[10] نان‌چانگ 1 ˦˨ 2 ˨˦ 3 ˨˩˧ 6 5 ˦˥ 6 ˨˩ 7 ˥ 8 ˨˩
وو[11] سوژو 1 ˦ 2 ˨˦ 3 ˦˩ 6 5 ˥˩˧ 6 ˧˩ 7 ˦ 8 ˨˧
شانگ‌هاي 1 ˦˨ 2 ˨˦ 3 ˧˥ 2 3 2 7 ˥ 8 ˨˧
ون‌ژو 1 ˦ 2 ˧˩ 3 ˦˥ 4 ˨˦ 5 ˦˨ 6 ˩ 7 ˨˧ 8 ˩˨
مين[12] شيامن 1 ˥ 2 ˨˦ 3 ˥˩ 1,6 6 5 ˩ 6 ˧ 7 ˧˨ 8 ˥
هاكـّا[13] مـِيْ‌شيان 1 ˦ 2 ˩˨ 3 ˧˩ 1,3 1 5 ˦˨ 7 ˨˩ 8 ˦
يوى[14] گوانگ‌ژو 1 ˥˧ 2 ˨˩ 3 ˧˥ 4 ˨˦ 5 ˦ 6 ˧ 7a ˥ 7b ˦ 8 ˧

مقارنة معجمية

العربية بـِيْ‌جينگ
(مندرين)
شانگ‌هاي
(وو)
چانگ‌شا
(شيانگ)
نان‌چانگ
(گان)
مـِيْ‌شيان
(هاكـّا)
هونگ كونگ
(يوى)
شيامن
(مين)
أنا wɔ˨˩˦ ŋu ŋo ŋo˨˩˧ ŋai˩ ŋɔː˩˧ gua˥˩
أنت ni˨˩˦ noŋ n̩˨˩˧ n˩, nʲi˩ nei˩˧, lei˩˧ li˥˩
هو/هي tʰa˥ ɦi tʰa kiɛ˨˩˧ kʰi˩, ki˩ kʰɵy˩˧
هذا tʂɤ˥˩ ɡəʔ ko ko˨˩˧ e˧˩, nʲia˧˩ niː˥, jiː˥ tɕɪt˥
ذاك na˥˩ ɛ la hɛ˨˦ ke˥˧ kɔː˧˥ he˥
بشر ɻən˧˥ ɳin zən ɳin˦˥ nʲin˩ jɐn˨˩ laŋ˩˦
رجل nan˧˥ lan lan˦˥ nam˩ naːm˨˩, laːm˨˩ lam˩˦
امرأة ny˨˩˦ ɳy ɳy ɳi˨˩˧ ŋ˧˩, nʲi˧˩ nɵy˩˧, lɵy˩˧ li˥˩
أب pa˥˩ pa˩ ɦia ia ia˦˥ a˦ pa˦ paː˥ lau˧ pe˧
أم ma˥ ma˨ ɳiã m ma ɳiɔŋ˦˥ a˦ me˦ maː˥ lau˧ bo˥˩
طفل ɕjɑʊ˩ χai˧˥ ɕiɔ ɳiŋ ɕi ŋa tsɨ ɕi˦˥ ŋa tsɨ se˥˧˥ nʲin˩ e˧ sɐi˧ lou˨ ɡɪn˥ a˥˩
سمكة y˧˥ ɦŋ y ɳiɛ˦˥ ŋ˩ e˧ jyː˨˩ hi˩˦
ثعبان ʂɤ˧˥ zo sa˦˥ sa˩ sɛː˨˩ tsua˩˦
لحم ɻoʊ˥˩ ɳioʔ zəu ɳiuk˥ nʲiuk˩ jʊk˨ ba˧˨ʔ
عظم ku˨˩˦ kuəʔ ku kut˥ kut˩ kʷɐt˥ kut˥
عين jɛn˨˩˦ ŋɛ ŋan ŋan˨˩˧ muk˩, ŋan˧˩ ŋaːn˩˧ ba˦k
أذن ɑɻ˨˩˦ ɳi ə ɛ˨˩˧ nʲi˧˩ jiː˩˧ hĩ˧
أنف pi˧˥ biɪʔ pi pʰit˨ pʰi˥˧ pei˨ pʰĩ˧
يأكل tʂʰɨ˥ tɕʰiɪʔ tɕʰia tɕʰiak˥ sɨt˥ sɪk˨ tɕia˦ʔ
يشرب χɤ˥ haʔ tɕʰia tɕʰiak˥ sɨt˥, jim˧˩ jɐm˧˥ lɪm˥
يقول ʂwɔ˥ kɑ̃ kan ua˨˩ ʋa˥˧, ham˥˧, kɔŋ˧˩ kɔːŋ˧˥ kɔŋ˥˩
يسمع tʰiŋ˥ tin tʰin tʰiaŋ˦˨ tʰaŋ˥˧ tʰɛːŋ˥ tʰiã˥
يرى kʰan˥˩ kʰø uan ɕiɔŋ˦˥, mɔŋ˨˩ kʰon˥˧ tʰɐi˧˥ kʰuã˧˩
يشم wən˧˥ mən uən ɕiuŋ˦˥ ʋun˩, pʰi˥˧ mɐn˨˩ pʰĩ˧
يجلس tswɔ˥˩ zu tso tsʰo˨˩ tsʰɔ˦ tsʰɔː˩˧ tse˧
يرقد tʰɑŋ˨˩˦ kʰuən tʰan kʰun˨˦ min˩, sɔi˥˧, tʰoŋ˧˩ fɐn˧ to˥˩
يقف tʂan˥ liɪʔ tsan tɕʰi˨˩ kʰi˦ kʰei˩˧ kʰia˧
شمس tʰaɪ˥˩ jɑŋ˧˥ ɳiɪʔ dɤ tʰai ian ɳit˥ tʰɛu nʲit˩ tʰɛu˩ tʰaːi˧ jœːŋ˨˩ lɪt˧˩ tʰau˩˦
قمر ɥœ˥˩l jɑŋ˩ ɦyɪʔ liã ye lian ɳiot˨ kuɔŋ nʲiet˥ kuɔŋ˦ jyːt˨ kʷɔːŋ˥ ɡe˧˩ʔ niu˩˦
جبل ʂan˥ san san˦˨ san˦ saːn˥ suã˥
ماء ʂweɪ˨˩˦ ɕyei sui˨˩˧ sui˧˩ sɵy˧˥ tsui˥˩
أحمر χʊŋ˧˥ ɦoŋ xən fuŋ˦˥ fuŋ˩ hʊŋ˨˩ aŋ˩˦
أخضر ly˥˩ loʔ ləu liuk˥ liuk˥, tsʰiaŋ˦ lʊk˨ lɪ˦k
أصفر χwɑŋ˧˥ ɦuã uan uɔŋ˦˥ ʋoŋ˩ wɔːŋ˨˩ ŋ˩˦
أبيض pai˧˥ bɐʔ pʰak˨ pʰak˥ paːk˨ pe˦ʔ
أسود χei˥ həʔ u˦˨ ʋu˦ ha:k˥ ɔ˥
نهار pai˧˥ tʰiɛn˥ ɳiɪʔ li ɕiã pə tʰiẽ ɳit˥ li nʲit˩ sɨn˩ tʰeu˩ jɐt˨ tʰɐu˧˥ dʒɪ˧˩t ɕi˩˦
ليل jɛ˥˩ wan˨˩˦ ɦia tɔ uan san ia˨˩ li am˥˧ pu˦ tʰeu˩,
am˥˧ pu˦ sɨn˩
jɛː˨ maːn˩˧ am˥˩ ɕi˩˦


. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

انظر أيضاً

المراجع

الهامش

  1. ^ Norman (1988), p. 181.
  2. ^ Kurpaska (2010), pp. 49–55.
  3. ^ على سبيل المثال في جمهورية الصين، malingshu (tone?) is used to denote "potato" while in the mainland, the People's Republic of China, tudou (tone?) is used to denote "potato".
  4. ^ Norman (1988), pp. 207–209.
  5. ^ Kurpaska (2010), pp. 46, 49–50.
  6. ^ Wurm et al. (1987).
  7. ^ Kurpaska (2010), pp. 55–56.
  8. ^ Kurpaska (2010), pp. 72–73.
  9. ^ أ ب Norman (1988), pp. 195–196, 272.
  10. ^ Norman (2003), pp. 238–239.
  11. ^ Norman (1988), p. 202.
  12. ^ Norman (1988), pp. 238–239.
  13. ^ Norman (1988), pp. 225–226.
  14. ^ Norman (1988), p. 218.

الكتب والمقالات

وصلات خارجية

الكلمات الدالة: